Anna Caroline

Imorse sändes som vanligt efter nyhetsmorgon programmet "efter tio". Ett program som jag om jag är hemma och har möjlighet försöker att följa och se på. Dagens program kom att uppmärksamma diskoteksbranden i Göteborg som ägde rum för tio års sedan igår kväll. Morgonens gäst var en mamma som förlorat sin dotter i branden och under programmets gång talade kring detta, känslor, sinnestämningar, tiden efteråt osv. Jag satt med tårar när jag lyssnade till mamman som öppnade sig och verkligen uttryckte känslor som fick mig att få gåshud. Hon satt med tårar i ögonen och orkade ändå berätta sin historia. Jag kan inte mer än att säga att jag beundrade henne för den styrkan som hon visade där hon satt och öppnade sig och berättade om sina känslor, då, tiden efter och idag tio år senare.

Senare i programmet intervjuades nästa gäst. Denna var en medelålders man, som för 24 års var med i en dykolycka och har sedan dess varit rullstolsbunden. Han var då ung, skulle snart gifta sig, var nästan färdigutbildad läkare och så händer det som man aldrig tror ska hända...På bara någon sekund förändras hela livet..

När han satt där och berättade om sitt liv, så gick det en rysning genom hela mig och tanken slog mig, hur kan man vara så stark och leva vidare?  Idag lever han ihop med samma kvinna som han för 24 års sedan skulle gifta sig med, de har ett gemensamt barn och jag fick känslan av att han verkade nöjd med sitt liv och sin vardag. Han talade om att livet består av upp och ner gångar, och att det kanske är det som gör livet värt att leva. Vidare beskrev han vad tråkigt livet skulle vara om det enbart var ett grått rakt streck. Han talade kring att låta sig själv sörja, och att även han själv många gånger gråtit, men att han då tillåtit sig själv det...Man måste får sörja för att kunna gå vidare. Det var något som jag uppmärksammade och berördes utav.
Denna livsglädje och syn på livet fascinerade och inspirerade mig..att verkligen falla och ligga hjälplös för att sedan resa sig upp och ta tag i livet igen...jag kan inte mer än att beundra detta steg. Ett steg vidare i livet.