Att hitta sig själv
Att öppna sej för andra kan vara svårt, men att öppna sig och inse saker för sig själv kan vara ännu svårare. Vissa bär med sig saker i sitt förflutna som kan ha stärkt eller som försvagat en, eller också båda delarna.
Viktigt att stanna upp i sin tillvaro och tänka över sitt liv ibland. Som idag, satt jag och en klasskompis och diskutera över hur snabbt allting igår..det är nästan så att man aldrig hinner stanna upp och fundera. men när man väl gör det, kan det blir riktigt påtagligt. Som igår, då tårarna bara kom, utan att jag egentligen visste varför. Blandade känslor av glädje, samvetskval, sorg, och längtan. Man måste stanna upp i tillvaron och fånga upp alla tankar, så att allting inte bryter ut på en gång. men dte är inte alltid så lätt, vissa gånger kanske man inte ens vet själv vad man egentligen vill, känner eller bör göra. Gånger då känslorna inte riktigt stämmer överens med varandra. Då hjärtat kanske säger en sak, och hjärnan en annan.
Men vad är det för känslor man ska lita på då? Ska man acceptera dem, att de bara finns vissa känslor? Men vad gör man med de känslor som man bara har inom sig och som man aldrig har och heller inte kan yttra sig om?
Vissa gånger känns det som man kan gråta över nästan allting, vad det än handlar om. En sådan gång var det igår. och när frågan kommer" varför gråter du?". då vet man knappt vad man ska ge till svar. men det är väl så dte är ibland. man kan inte alltid sätta ord på det man känner. frustrerande med sant!